risti himmelsfärdsdagen som infaller 40 dagar efter påsken, har i forna tider varit årets heligaste kyrkliga fest enligt allmogens opinion. Det finska namnet på dagen "helatorstai" härstammar från fornsvenskans ord "haelghi", helgat, helig. Man talade om helghathorsdag. På Kristi himmelsfärdsdagen fick man inte arbeta, fiska ed. "Då växer inte gräs i marken, löv i träden och kronans kvarnar står stilla", sade man i Norra Finland.

Det viktigaste programmet aftonen före Kristi himmelsfärdsdagen var att tända eldar, pingsteldar, som inleddes just den kvällen och kunde upprepas på pingstaftonen. Christfrid Ganander berättar, att "finnarna, särskilt i Tavastland och Åbotrakten leker olika lekar, dansar kring eldarna på åkrar och i gröna skogsdungar osv." Ofta samlade man sig på höga platser, backar ed. Det berömdaste firandet av Kristi himmelsfärdsdagen har man haft i Ritvala, i Sääksmäki, där unga flickor samlade sig vid vägkorsningen i byns centrum. De tågade längs bygator, flere flickor invid varandra och sjöng gamla sånger på runometer. Varje flickrad upprepade referängen. Efter en lyrisk inledningspsalm sjöng man antingen en legend om Heliga Magdalena, en riddarballad som berättar om Inkeris och Lalmantis kärlek eller Annikainens vers om en Åbo-borgarflicka och en hansaköpman. De sjungande flickorna gick från "bygatornas korsning" turvis åt tre eller fyra håll och återvände alltid till utgångspunkt. Slutligen gick de till Helkavuori (= helgade berget), ställde sig i ring, sjöng ut sin sång och återvände till byn att dansa. På kvällen brände man eldar på två ställen. Man trodde att "Ritvalas åkrar slutar att växa och bära frukt, då folket tröttnar på dessa bruk och överger sina gamla seder."

Också litet världsligare har man firat aftonen före Kristi himmelsfärdsdag. Kvällen har nämligen varit de frivilliga brandkårernas stora festdag med parad och uppvisningar av släckning. (IS)