Pingst

ingsten som infaller 50 dagar efter påsken har givit anledning till många väderspådomar s.s:. "Om det regnar på pingsten, regnar det varje söndag ända till midsommaren." I sydvästra Finland önskade man regn, ty då regnar det direkt in i spannmålslåren dvs. man fick en god sädesskörd. Ursprungligen varade pingsten två dagar, söndagen och måndagen. När arbetsveckan blev femdagig, flyttades den senare festdagen till lördagen, alltså pingstaftonen, som fick namnet pingstens förberedelsedag. Efter ytterligare regleringar av lediga kyrkohelger slopades pingstens förberedelsedag helt och hållet, då trettondagen flyttades till sin egentliga plats, den sjätte januari. Pingsten fick därmed karaktären av en vanlig söndag.

Lövträdens musöron har utvecklats till större blad och naturen står som allra vackrast just under pingsten. Man vet att "maj" (lövruskor) har köpts till kyrkorna som dekoration. Så skedde det t.ex. i Åbo domkyrka åtminstone fr.o.m. 1590-talet, då kyrkans "oeconomus" köpte maj för kyrkan.

Hos allmogen har pingstbastun haft en stor betydelse. Då kunde man i Södra Finland bada för första gången med nya bastukvastar. När man kom från bastun, kastade man bastukvasten på bastutaket och kunde därom spå viktiga saker. För ogifta visade kvastens rotända från vilket håll den käraste kom, för de gamla antingen död eller liv. Visade rotändan mot kyrkan och kyrkogården, var det döden som kom. Om den däremot visade hemåt, stannade man hemma dvs. levde vidare, om något annat håll, betydde det en flyttning. Samma spådom har man på många håll haft på midsommaraftonen.

Det var viktigt att man under pingsten hade en flamma. "Om man inte har en flamma under pingsten, har man en sådan inte under hela sommaren." (IS)