ad är julen?

Förr i tiden var människorna rädda för mörkret kanske mera än någonting annat. I mörkret lurade alla faror, onda andar, häxor och bråd död. Så önskade man inte varandra god hälsa eller lyckliga dagar utan t.ex. ett tusen goda nätter. Ljusets fest under den mörkaste tiden av året, julen eller dylik, har alltid varit en stor fest. Även i den kristna kyrkan är julen ljusets fest och man firar Kristus, som överbringar ljuset. Därom berättar texten i Jesajas bok (Jes. 9:2, 6). Åtminstone i de protestantiska länderna är julen numera årets främsta fest. Fortfarande anser man att det är frågan om en rent kyrklig fest då finländaren som sällan besöker kyrkan, går till julaftonens andaktsstund eller till julottan. Av alla kyrkliga fester lär julen vara den yngsta och mest blandade i sina traditioner. Den har fått drag av många folk och kulturer.

Redan de gamla romarna firade en fest, saturnalia, till äran  av jordbrukets gud, Saturnus. Festens tidpunkt inföll mycket nära vår nutida jul, den 17 – 23. december. Till festen hörde en hejdlös förlustelse och givande av gåvor. Fångars bojor öppnades. Slavar åt vid sina husbönders bord, ofta till och med tjänade av husfolket. Ett allmänt nöje var att kasta tärning om nötter eller pengar. Det bör nämnas att ett kortspel fortfarande tillhör julnöjen hos romerska familjer. Då kejsaren Aurelianus förkunnat den 25 december år 274 e. Kr., på guden Mitras födelsedag, mitraläran till statsreligion i Rom, var denna födelsedag, die natalis Solis Invicti, – födelsedagen för den obesegrade solen – förstås en stor fest. Enligt den julianska kalendern inträffade vid denna tidpunkt ett vintersolstånd. Då kristendomen vunnit kampen, var det naturligt att ersätta solgudens födelsedag med födelsedagen för solens skapare och därmed Mitras födelsedag med Jesu födelsedag, som enligt olika uppgifter inträffade just den 25 december. Bibeln berättar inte om tidpunkten för Kristi födelse annat än, att "den natt var herdar på ängen att valla sin hjord". I dåtidens Israel vallades kreatur på ängen bara under sommarperioden, från mars till september, så att tidepunkten uppenbarligen inte var nutidens december. Den kristna kyrkan firade ursprungligen den 6 januari, epifania dvs. Kristi uppenbarelse. År 354 flyttade påven Kristi fest från epifania till den 25 december, då den inträffade under den stora festperioden. Här kan nämnas, att julen betyder en födelse i många språk t.ex. i ord "natale" (italienska) och "navidad" (spanska). En annan stor hednisk fest var Calendæ Januariæ, romarnas nyårsfest, som ursprungligen firades i början av mars men år 153 f. Kr. flyttades till början av januari. Även till den hörde en glad karnevalstid med gåvor och verser samt hus dekorerade med gröna kransar och girlander.

Också gamla germaner brukade fira jul, som brukade heta yule, jul, jol, geol eller geohol. Därifrån kommer de finska orden "joulu" och "juhla". Julen var midvinterns, den mörkaste årstidens fest, som betydde slutet av det gamla året och början av det nya. Prokopios berättar om Thules fester, som firades, då solen kom tillbaka efter att ha varit borta i fyrtio dagar. Vid dessa fester offrades till Freja, regnens och solskenets, fruktbarhetens och växtens gudinna, en gris, julgalti, varifrån kommer vår julskinka. I Norden arrangerades vid sidan om julen eller midvinterns fest även andra offerfester. Med en offerfest på hösten, i början av vinterhalvåret, önskade man en gynnsam växtlighet. Vid vårfesten offrade man  för att få en seger i ett slag. Midsommarfesten lär ha varit okänd. En fornsaga berättar att kung Olav Tryggvasson, som var kristen, förbjöd offer och offerfester och  tillsatte enligt  folkets bifall julen, påsken, midsommaren och en höstfest vid mickelsmässodagen som fester. Då kristendomen kom till Norden, i många ställen redan på 900-talet, blandades kyrkans jul med den nordiska midvinterns fest och således härstammar många av våra julseder från germanernas festseder.

Hur länge varar julen?

När man tittar på dagens media, kunde man tro att julen börjar strax efter mickelsmässodagen eller senast efter farsdagen. Skolornas grötfester spred sig till affärslivet på 1920-talet i Finland och blev lillajulfester. Otaliga lillajulfester firas redan i november och senast vid den första adventen börjar julen stå vid dörren. Förr i världen sade folk att julen varar från Thomasdagen till trettondag-Knut  dvs. från den 21 december till den 13 januari. Ursprungligen var denna tid kortare, ty i den gamla almanackan var hertig Knut Lacards minnesdag den 7 januari, men redan på 1600-talet flyttades den till den 13 januari. Knutsdagen har förblivit främmande för oss, dagens finnar, och jultiden har tagit slut på trettondagen. Oberoende av detta har söndagen efter trettondagen blivit den sista festdagen, varefter julgranen kläs av och släpas ut.  För finlandssvenskarna slutar julen dock fortfarande på Knutsdagen. 

Julens förberedelser

När julen kom, måste gårdens höstarbeten helst vara gjorda och huset städat både inne och ute. I vissa ställen har man i Norden trott att den vandrande skomakaren från Jerusalem kunde på julen sätta sig på redskap som lämnats ute och därmed fördärvades.

Till julen i det gamla bondesamhället hörde många tabun bl.a. att man inte fick laga mat eller ha andra sysselsättningar. Mat måste man dock ha i överflöd, annars kunde gården drabbas av en olycka. Således bryggdes öl, bakades bröd och lagades övrig mat i god tid före festen. Julens förberedelser inleddes ofta med höstslakten. Annedagen,  den 15, ursprungligen  den 13 eller t.o.m. den  9 december bestämde många arbeten. Ölet måste bryggas senast vid Annedagen för att bli färdigt till julen. På Annedagen inleddes även julbaket. Julbröd bakades ofta så mycket, åtminstone på det hårda brödets område, att det räckte ända till våren. Senast på Thomasdagen (21.12.) måste de största julförberedelserna vara gjorda, man hade hämtat hö till djur, ved hade huggits tillräckligt, huset var städat osv. På Thomasdagen var det vanligt att folk gick från hus till för att smaka på julöl. Om man tänker att den äldsta Annedagen var den 9 december och Luciadagen den 13 december  passar tidtabellen väl ihop.

Irma Savolainen