Ett östligt sätt att fira Mickel var att offra en bock, som valdes redan på våren och lämnades oklippt. Bocken slaktades och åts på Mikaels dag. I västra Finland var vanan sällsynt. I Österbotten samlade byns ungdom pengar och köpte ett får, mickelsmässbässen, som slaktades och åts på måndagen efter mickelsmässan.

Mickelsmässan var en gammal årsfestsdag för tjänstfolket. Därefter hade de en fri vecka, som möjligen kunde följas av en flyttning till en ny tjänstplats. En förordning från 1664 säger att legohjonet skall få ledigt "sju  nätter mellan tjänståren, inte mera". Först år 1816 flyttades denna vecka från mickelsmässan till den första november och då blev ledigheten två veckor. Mickelsmässan har också varit en omtyckt bröllopsdag hos mindre bemedlade.

Såsom årets andra festdagar förknippas även mickelsmässan med olika föreställningar och trollkonster. I ett bondesamhälle var det naturligt att höstvädret förutspåddes enligt den väderlek som rådde på Mikaelidagen. Om det var kallt på Mikaelidagen, kom våren tidigt. En ganska egendomlig föreställning hade man i England. Man trodde att djävulen trollade blåbären på Mikaelidagen så, att de blev giftiga. Om någon dog i en uderlig magåkomma, var man säker att han hade ätit trollade blåbär och blivit förgiftad. (IS)