vår allhelgonadag har två festdagar, alla helgons dag (Festum omnium sanctorum) 1.11. och alla saliga troendes minnesdag (Commemoratio omnium fidelium defunctorum) 2.11. sammansmälts. Den ena började man fira i Syrien på 300-talet, den andra, som också kallas för själarnas dag, i Frankrike i slutet av 900-talet. Sedan 1955 är allhelgonadagen en s.k. cirkulerande lördag, vilket betyder att allhelgonadagen firas på den lördag som inträffar mellan 31.10. coh 6.11. Allhelgonadagen är alltså en dubbelhelg.

Tiden i slutet av oktober och början av november har alltid varit en tid för fest både i kyrklig och profan betydelse. Fr.o.m. år 835 har den kristna kyrkan officiellt firat minnet av martyrer den första november. Seden har bevarats även av den lutherska kyrkan. Dagens betydelse syntes i den folkliga traditionen genom andarnas besök och förbud av vissa arbeten. Man trodde att heliga män, saliga martyrer, gick runt aftonen före allhelgonadagen. För dem eldades bastun och lagades de bästa maträtter. Husfolket väntade en lagom tid att heliga män hade badat, och gick sedan själva till bastun. Maten hade dukats på bordet och husfrun, som var den sista att lämna stugan, inbjöd heliga män till bords. När husfolket hade badat, lämnade de heliga männen stugan och husfolket fick inta sin måltid. På dettä sätt fick hustrun boskapslycka för hela året.

Allhelgonadagen var förstås en dag, enligt vilken man kunde förutspå nästa sommars väder. Även en liten solsken mellan allhelgonadagen och julen betydde ett vackert sommarväder. I bondevärlden var den första november årets sista dag. Följande dagen, själarnas dag 2.11. var nyårets första dag. Då kom man ihåg familjens döda medlemmar. Agricola kallar denna dag för "alla saliga trofasta själars dag". Till dagens natur hörde att man var tidigt uppe och byborna tävlade om vem var den första som tände eld i spisen. Dagen var också en bra tidpunkt för visit. Gästerna trakterades på bäst sätt. Årets skörd hade bärgats, folk hade flyttat in från bodar och det var dags för fest innan vintersysslorna inleddes. Början av november var också tid för årets slakt. Grisar och kalvalr måste slaktas för att man skulle hinna salta sem för julen. Även för tjänstefolket var denna tid viktig. Man hade s.k. friveckorna, två lediga veckor, innan man tog en nyt arbetsplats eller gjorde avtalet med den gamla husbonden. Vid denna tid betalades även lönen eller hellre det som stod kvar att få. Under årets lopp hade man förstås fått ett och annat, litet förskott om man reste till staden, behövde en ny klädesplagg e.d. (IS)