PARKENS DELOMRÅDEN Tölöviken med omgivning Den sydligaste delen av Centralparken är på väg att bli en ny slags mångsidig mötesplats för Helsingforsborna, ett vardagsrum kantat av kulturbyggnader. Den södra ändan bär tydlig prägel av anlagd park, medan den blir allt naturligare mot norr. www.finlandiapuisto.fi Längs Tölövikens strand finns många lugna rastplatser. En viktig del av södra Centralparken är Stadsträdgården. Dess blomsterodlingar har förskönat staden ända sedan 1907. Centralparken fortsätter från Tölöviken till Olympiastadion, centrum för idrotten i Finland. I dess omgivning kan man ägna sig åt många olika idrottsgrenar. Bakom den gamla ishallen reser sig ett nytt ståtligt fotbollsstadion, och sommardagar är det skönt att ta sig en simtur i det renoverade Simstadion. Det sätts fortfarande rekord på Djurgårdens gamla idrottsplan. Det 72 meter höga Stadiontornet ger fin utsikt över Centralparkens norra delar. Stadionbyggnaderna är en del av Helsingfors kulturhistoria. Dal och Brunakärr I en smal skogsremsa i Centralparken ligger Brunakärrs ridcenter och idrottspark. Här finns salar för bollspel och styrketräning samt maneger med stall och ridbanor. I Brunakärr kan man också utöva bågskytte. Vid idrottsplanen i Dal börjar ett upplyst och markerat nät av friluftsleder och skidspår. Nätet går via Månsas friluftsstuga, Britas idrottspark och Svedängens friluftsstuga till stugan i Långforsen och därifrån vidare längs “Sju bröders rutt” ända till Hyvinge. I Dal finns också en trafikstad för barn och Tullbommens lekpark. Vid gränsen mot Västra Böle ligger en lekpark och intill den en hundpark. Väster om Ilmala och öster om Stenhagen finns odlingslotter. Invid Djurgårdens idrottsplan finns numera den magnifika skateboardparken Micropolis. Den varierande naturen består här av frodig lövskog och dunkel granskog samt kargare och ljusare bergsskog. Skogen vårdas flitigt så att den ska förbli frisk och livskraftig trots det omfattande slitaget. Buskvegetationen trivs i skuggan av de stora träden och ger skydd åt områdets smådjur. Väster om Ilmala och öster om Stenhagen finns odlingslotter. Månsas Allt sedan 1960-talet har Månsas friluftsstuga varit en bas för traditionellt friluftsliv. Här kan man vila ut, sitta på kaféet och planera olika friluftsalternativ. I bastun kan man tvätta av sig svetten efter en runda i joggnings- eller skidspåret. På vintern hyr stugan ut skidor, på sommaren spelas det volleyboll på området. Helsingforsarna vårdar aktivt sina odlingslotter på de före detta åkrarna i Månsasparken. I Månsas finns också en urnlund och en begravningsplats för sällskapsdjur. Skogarna i Månsas består av mäktiga granar, rödstammiga tallar och vita björkar. Till områdets specialiteter hör en hassellund, en liten askskog samt runda bollpilar. Lärkträden, lindarna och lönnarna som planterats söder om Britasvägen skjuter i höjden med god fart. Träden dämpar bullret från Nurmijärvivägen och binder dammet. Rävspår under ett videsnår är inte ovanliga. . Britas Idrottsparken i Britas är ett centrum för motion och idrott, beläget mitt i naturen. I Britas finns en simhall, ett litet friluftsbad "Plotti", två ishallar och rymliga idrottssalar. Här kan man också bada bastu och göra en avstickare till kaféet. Markerade friluftsleder och motionsslingor skyddar naturen mot alltför mycket slitage. Friluftslederna från Britas går till Dal, Svedängen och Långforsen. De yngre blandskogarna i Britas idrottspark har vuxit upp på de marker som kalhöggs efter kriget när invånarna led brist på ved. I skogen kan man se jordlöpare och fjärilar, och höra spillkråka, nötskrika och kungsfågel. Svedängen I Svedängen möts bosättning, kulturlandskap och skog. Svedängen är medelpunkten för utomhusmotion i Centralparken. Under friluftsstugans öppettider kan man ta sig en dusch eller besöka kaféet. Bastun eldas tre gånger i veckan. Det finns många friluftsrutter att välja på. Svedängen är också en populär tävlingsplats: här arrangeras årligen över 200 tävlingar i terränglöpning, orientering och skidåkning. På vintern finns här en slalombacke, Svedängstoppen och stans bästa pulkabacke. Den fjällika backen är 120 meter lång och 38 meter hög. På sommaren arrangeras guidade naturutfärder som startar vid Svedängens stuga. På området mellan Britas och Svedängen finns odlingslotter. Tomtbacka I Tomtbacka är Centralparken som störst. De ståtliga träden i skogen kan vara upp till 30 meter höga. Vegetationen är frodig och naturlig och en lämplig livsmiljö för otaliga naturliga skogsarter, bl.a. fåglar och insekter. Med sina omkring 300 hektar är detta det största enhetliga skogsområdet i Helsingfors. Här påträffar man bl.a. järpe, spillkråka, tofsmes och duvhök. I Tomtbacka finns också de äldsta vårdade åkrarna i Helsingfors. Odlingslandskapet sträcker sig till Vanda ås stränder. Kungseksvägen och Lagmansvägen, som löper längs Vanda å, härstammar från 1500- och 1600-talet. Naturskyddsområdena i Tomtbacka utgör den mest värdefulla naturen i området. Urskogen i Tomtbacka har fått växa utan mänskliga ingrepp i mer än ett halvt sekel. I Nackböle arboretum växer pichtagran, ormgran och en mängd andra ovanliga trädslag planterade av Jakob Kavaleff i början av 1900-talet. Långforsen är ett ödemarksområde i staden. Forsen kantas av en backlund som är ett fredat naturskyddsområde. Naturen i Grotens fors består av strandlund, strandäng, förvildade prydnadsbuskar och en gammal grupp vresalmar. På Tomtbacka gård kan besökaren bekanta sig med husdjur, äta, grilla korv och över lag studera livet på landet. Helsingforsparken löper längs Vanda å och förenas med Centralparken i Tomtbacka. Helsingforsparken är ett omfattande rekreationsområde som präglas av stadens maritima karaktär, den frodiga grönskan och närheten till naturen.